photo credit: Martin Kingsley
Jag fick ett mejl fråm amazon med titlen “Celebrate 10 years of Amazon.com”. Herregud tänkte jag. Ett decenium. Tiden flyger. Det är inte möjligt. Det var det inte heller. Efeter en kopp kaffe såg jag att det var Amazon.co.uk som fyllde 10. Det riktiga Amazon är 13år gammalt.
Själv använder jag bara Amazon för att hitta böcker. Jag köper dem från antingen bokus eller adlibris beroende på var de är billigast.
Läste att något som heter Spotify lanseras idag. Streamad musik gratis på internet. Jo man tackar det låter helt OK. Om det inte vore för att det inte är gratis.
Hur kan man lansera en tjänst under parollen Instant, Simple and Free när det inte är något av det? Och varför skall jag bry mig när LastFM är uppe och snurrar? Till råga på allt så har Spotify reklamsnuttar mellan sina gratislåtar. (Gratis för de som har fått en inbjudan).
Hur svårt hade det varit att låta all prova ett dygn nu när det är lansering och allt? De stoltserar ju redan med att det är en halvfärdig tjänst de erbjuder så lite server crachar hade de inte behövt skämmas för.
Detta var första gången jag hörde talas om Spotify. De har fått en hel del press. Guldläge att locka användare med andra ord. Men det första de gör när jag besöker deras sajt är att informera mig om att jag inte står på gästlistan och att deras gratistjänst kostar 9SEK för 24 timmar.
Jag håller mig till LastFM i framtiden också.
På Dagens Media kan man läsa en debattartikel av poeten och författaren Marcus Birro. Han har tröttnat på allt negativt skitsnack som fyller internet. Han meddelar att han fått nog av allt hat på fotbollssajten svenskafans.com. Dessutom säger han att s öppna forum är ett av landets värsta avträden. Han skriver:
Hur kan en ansedd tidning som Dagens Media tillåta att deras produkt fläckas ner av det värdelösa spillet från överflödigt elaka och anonyma drakar på andra sidan datorn?
Svaret på den frågan är såklart pengar. Om man jämför de två konkurrenterna DM och Resumé så har DM en betydligt mer levande sajt. Resumé har också kommentarer men för att få skriva där måste man registrera sig. Trots det tillåts man sedan att posta anonymt vilket jag misstänker är ett försök att få lite mer liv på sajten. För nu är den stendöd. Om de skriver om något av svensk mediebranschs favoritämnen (Blondinbella, Alexschulman eller Carola, läsare av Resumé och DM är precis som resten av befolkningen) kan de vara glada om de får 5 kommentarer.
DM drar med en liknande artikel in tjugotalet kommentarer. Kommentarer leder till fler sidvisningar och sidvisningar leder till annonsintäkter. Det är som jag skrev i mitt inlägg om Newsmill flamebait som affärsidé.
Dessutom är det inte någon skillnad i kvalitet på anonyma och inloggade inlägg. Läs vad de inloggade besökarna på resumé skriver. Samma gnäll som på DM.
Så Birros önskemål om att man måste registrera sig för att få kommentera tror jag inte hade haft någon effekt vad gäller kvalitén på inläggen. Man får ta det goda med det onda som Lars von Trier sa.
För ett tag sen fick det svenska webblandskapet ett intressant tillskott. Debattsajten Newsmill drog igång med buller och brak. Tanken bakom newsmill verkar vara att reta upp folk. Nöjda kunder berättar om din vara, dina tjänster för en person medan missnöjda gör det för tio som det brukar heta.
Så med en serie välskrivna flame baits lockar sajten till interaktion. Och ju fler sidvisningar desto mer reklamintäkter. Jag kan bara applådera dem, framför allt hur snabbt de gjort sig ett namn. Genom att öppna med orden “När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen?” fick de givetvis rubriker i papperspressen och succén var ett faktum. Sen dess har de följt upp med inlägg som gått på motsatt linje “Macho är kass“, eller som skall massera läsarnas egon. DN känner sig lite utanför och kastar sig upp på sin häst istället för att öppna upp sina egna sidor för kommentarer.
Själv kan jag inte låta bli att oroa mig över att det kommer att gå över styr.
Det finns en poäng med att dra ner tempot i diskussioner. Om man avlägsnar all friktion från en debatt, om svaren och kontringarna tillåts avlösa varandra i realtid av anonyma deltagare inför publik finns det bara ett sätt det kan sluta på.
Det är nog hög tid att jag sparkar igång min planerade “Hur man vinner en forumfight” artikelserie.
Beta!
Det har blivit lite av ett stridsrop för web 2.0. Ibland slänger folk upp det i en stor färgglad pepparkaka längst upp i menyn. Man kan få intryck av att det är en feature:
Jag har inget emot att folk och företag släpper sajter och tjänster innan de är helt hundra. Men ibland verkar det som folk inte riktigt vet vad det egentligen innebär när man använder en betaversion. Nu har väl medvetandegraden ökat något.
photo credit: Sami Keinänen
Det händer något med cyklandet. Sakta men säkert har det gått från något skogsmullar och studenter sysslar med till att var ett njutningsmedel och en sorts status symbol.
Cyniker som jag har blivit kan jag inte låta bli att undra vem som ligger bakom. Precis som de gjorde Texas Hold-em till en svenssonsyssla misstänker jag att de planerade cyklandets metamorfos knarriga Chesterfield fåtöljer med en konjakskupa i ena handen och en schackpjäs i den andra.
Låt oss gå tillbaks några år i tiden. Cyklister var folk som tyckte det var helt OK att klä sig i spandex och ta en dusch de första de gjorde när de kom till jobbet. Inget fel med det, friskusar spenderar gärna sina pengar på sin hobby, men det är ingen jättemarknad.
Sen började plötsligt vuxna karlar ge sig ut på cyklar för att “det var skönt att cykla”. inte nog med det, de sökte sig till välbesökta platser för att visa upp sig och sina cyklar. Jag talar om glider hojarna, en för mig totalt obegriplig trend, som såg en explosionsartad expansion. Mycket tack vare Biltemas allerstädes närvarande blåa glider.
Spola fram ett år eller två (beroende på hur lättpåverkad du är av cykeltrender) och alla snackar om Fixie. Cyklar med fasta kuggar och helst utan bromsar. Återigen ger sig vuxna människor ut på gatorna för att njuta av cyklande.
Vem ligger bakom allt detta? Vem tjänar på att cyklandet höjjer sin status? Eller är det så enkelt att trender, tack vare internet, får en större och snabbare spridning? Ja visst är det så. Inte bara varor har fått en global marknad utan även ideér. Cykel älskare i lilla Malmö kan se vad de coola killarna i Sao Paolo pysslar med och beställa ekerskydd från samma leverantör i Kina.
Jorden är vårt ostron.
För övrigt tror jag nästa trend är Nixi, cyklar helt utan möjlighet att bromsa. Jag pysslade lite med det själv i Peking i sommras. Man känner verkligen att man lever när man kör mot rusningstrafiken, bland elmoppar och 30 kilos hojar, på en liten tjejcykel med trasiga handbromsar och bakåttramp.
photo credit: Banalities
När jag var liten funderade jag på om han hette Her Gårman eller om det var skylten som hette Här Går Man. Nu tar Vägverket effektivt död på alla sådana funderingar och dagens dagisbarn blir ett disskussionsämne fattigare.
Detta i sin tur leder mig in på det här med tydliga rubriker (i gårdagens sömnpiller “Så skriver Du en framgångsrik blogg“). Nu när alla tvivel om Herr Gårmans namn försvinner, försvinner även all mystik kring honom. Samma sak händer med en bloggpost som skrivs enligt mall 1A; den blir trist. (Det jag pretade om igår).
Som min trogne läsare så riktigt påpekade är det bättre att skriva något som folk vill läsa. Javisst, han på Copyblogger vet vad han snackar om. Men ajajaj vad trist hans blogg är. Jag hade den i min RSS läsare ett tag men jag upptäckte snart att jag aldrig läste hans inlägg.
Faktum är attinga av de bloggar jag följer kör enligt standard mall 1A. Ge mig en peronlig blogg skriven av någon som brinner för det han gö. Jag är heller inte rädd för att sätta mig och läsa ett långt inlägg på en übernerdig blogg istället för att kolla på TV.
Om man tittar på bloggtoppens toppbloggar (en tungvrickare?) så märker man att ingen av dem kör på med listo, tydliga rubriker osv. Ok, jag hittade en önsklista och tipset “När man är brun slipper man smink!” på powerblogg-megastjärnan Blondinbellas (som f.ö. borde byta namn till Blondibella) blogg.
Men den kan knappas anklagas för att vara trist.
Fem enkla regler för den som vill bli bloggstjärna.
1 Skriv inte för långt.
Folk på nätet är lata och det är mycket som konkurrerar om deras tid.
2 Använd en tydlig och beskrivande rubrik.
Gör det lätt för folk att skapa en korrekt bild av ditt innehåll, även om allt de ser är rubriken i ett RSS-flöde.
3 Skriv i listform.
Folk älskar listor. Lista dina favorit recept eller de bästa gratistjänsternaför tillfället. Listor gör det dessutom lätt att följa regel 1,2 och 4 i denna listan.
4 Dela med dig av dina tips.
Människan har kärlek till inlärnade inbyggt i sin DNA. Ta till vara på detta och skriv informativa inlägg i din blogg. Håll dig gärna till ett väl avgränsat område som ändå har bredd. Trädgårdstips är bra, då det finns mycket att skriva om, hur man skruvar av locket på syltburkar är dåligt då det bara finns två tips att ge.
5 Länka vidare till bloggar med liknande tips.
Var inte rädd att leda dina besökare vidare. Om du har relevanta länkar så kommer de tillbaka till dig. Se här till exempel, eller här, kanske detta är bättre.
Varför släppa en trailer när man kan släppa en Trailer.
