photo credit: quinn.anya
Jag tillhör dem som höll på att ramla av min höga häst när våra kära grannar i väst tillkännagav att de skulle ge Nobels fredspris till Obama. För det första hade Mr. President just inte uträttat ett förbannat dugg. För det andra så mindes jag hur svensk kvällspress snyftade ut över bristen på “kändisar” på den Svenska nobelfesten.
En bild säger mer än tusen ord. Bilden ovan är tagen nära mitt hem. Istället för att färdas den kortaste vägen mellan två punkter (se fig. 1) så har skocken valt att ta en liten omväg. Det felaktiga mönstret har sedan blivit norm vilket i förlängningen lett till att den sämsta vägen numera är den bästa (dvs, om du inte vill pulsa i 30 cm snö gör du bäst i att ta en omväg).
photo credit: MatHampson
Under de senaste veckorna har det uppstått en debatt om anonymitet i kommentarer på internet. Det började med att Walter Naeslund “outade” en “anonym” kommentator på sin blogg (dvs, på herr Naeslunds blogg). Det i sin tur ledde till en intressant diskussion om internet och anonymitet.
photo credit: libraryowl
Förra veckans lilla skandal förvånade mig inte det minsta. Jag ser liknande saker varje vecka på det forum där jag spenderar en del tid. Det som förvånar mig är att folk inte verkar fatta hur forum fungerar så här kommer nu mitt försök att ändra på det.
Jag var en av dem som tyckte Twitter verkade idiotiskt när jag först hörde talas om det. Mina första besök på Twitter.com gav mig intrycket att det mest handlade om saker i stil med “Grabbing a BLT for lunch”, “Boarding the Golden Rail In Zurich” etc. Ärligt talat… skaffa en blogg. (webben motsvarighet till “talk to the hand”). Men folk fortsatte snacka om twitter och jag höll ett halvt öga på vad som hände.
