photo credit: MatHampson
Under de senaste veckorna har det uppstått en debatt om anonymitet i kommentarer på internet. Det började med att Walter Naeslund “outade” en “anonym” kommentator på sin blogg (dvs, på herr Naeslunds blogg). Det i sin tur ledde till en intressant diskussion om internet och anonymitet.
En av fördelarna med att åka på semester och inte kolla på internet ett par tre veckor är att det händer en massa medan man är borta. I vanliga fall får man ett långsamt droppande av nyheter. Men nu, efter tre veckor, är internet som en kaffekopp som lämnats under en läckande kran; överfullt och spännande.
OK, kaffekoppar under läckande kranar är inte så värst spännande, men ni fattar vad jag menar.
Jag ser att Google skall göra ett operativsystem (OS), det måste jag skriva om. Jag ser att tidningar har anammat på något som heter ACAP. Intressant. Titta där, ett bloggbråk, ett till och är det ännu ett där borta? Det blir mycket att kommentera. Ojvoj, TPB har blivit uppköpta. Cool.
Sen kan jag avslöja att haremsbyxetrenden är det värsta som drabbat modesvängen sedan 80-tals jeansen gjorde ett misslyckat försök att komma tillbaks för några år sedan.
Fråga vem som helst som jobbat med internet om de har gjort ett publiceringssystem (CMS). Chansen är stor att de inte gjort bara ett utan flera. De har dessutom (om de inte är helt hopplösa bedragare) använt en uppsjö olika färdibyggda CMS under sin karriär.
När jag börjae med internet gjorde man htmlfiler för hand och la dem i mappar på en server. Sen fick man uppdatera alla menyer med länkar så att man kunde komma åt de nya filerna. Det fanns redan några väldigt klumpiga CMS. En del renderade ut statiska html sidor. Jag byggde ett totalt värdelöst offline baserat CMS i Lingo, mer en extremt omständig blogg än ett äkta CMS.
Spola fram till idag med bloggar och youtube och mobilbloggar och tradera och twitter och flick. Det sista problemet vi har är att få ut saker på nätet. Bloggen är på sätt och vis för internet vad människan är för apsläktet. Den senaste modellen inom evolutionen. Internet handlar i sin mest grundläggande form om att dela med sig av information till någon som behöver den informationen. Allt som hänt på internet sen det skapades (och när det skapades för den delen) har handlat om att ta bort hinder för detta.
Twitter är ännu ett stag. Nu behöver man inte ens ha något viktigare än “Idag dricker jag te istälelt för kaffe till frukost” att säga och en mobil för att nå en potential miljonpublik. Om jag hade velat säga något sådant för tio år sedan hade det krävt en insats som inte stod i proportion till det jag ville säga.
Jag ser med spänning fram emot vad nästa steg i evolutionen blir.
photo credit: Banalities
När jag var liten funderade jag på om han hette Her Gårman eller om det var skylten som hette Här Går Man. Nu tar Vägverket effektivt död på alla sådana funderingar och dagens dagisbarn blir ett disskussionsämne fattigare.
Detta i sin tur leder mig in på det här med tydliga rubriker (i gårdagens sömnpiller “Så skriver Du en framgångsrik blogg“). Nu när alla tvivel om Herr Gårmans namn försvinner, försvinner även all mystik kring honom. Samma sak händer med en bloggpost som skrivs enligt mall 1A; den blir trist. (Det jag pretade om igår).
Som min trogne läsare så riktigt påpekade är det bättre att skriva något som folk vill läsa. Javisst, han på Copyblogger vet vad han snackar om. Men ajajaj vad trist hans blogg är. Jag hade den i min RSS läsare ett tag men jag upptäckte snart att jag aldrig läste hans inlägg.
Faktum är attinga av de bloggar jag följer kör enligt standard mall 1A. Ge mig en peronlig blogg skriven av någon som brinner för det han gö. Jag är heller inte rädd för att sätta mig och läsa ett långt inlägg på en übernerdig blogg istället för att kolla på TV.
Om man tittar på bloggtoppens toppbloggar (en tungvrickare?) så märker man att ingen av dem kör på med listo, tydliga rubriker osv. Ok, jag hittade en önsklista och tipset “När man är brun slipper man smink!” på powerblogg-megastjärnan Blondinbellas (som f.ö. borde byta namn till Blondibella) blogg.
Men den kan knappas anklagas för att vara trist.
Ett råd jag brukar ge till folk som vill ha en egen sajt är att de skall börja med en blogg. Nu menar jag inte bara folk som vill skriva om sina intressen. Det kan vara någon som vill sälja angorakaniner eller honung eller göra en sajt för ett 50 års kalas.
Några som har valt bloggformen (utan min inblandning) är SF Bokhandeln i Malmö. Jag tycker det är helt genialt. Jämför man med den råddiga huvudsajten är bloggen ett under av klarhet. Visst, webbshopen får stryka på foten men det gör det så mycket bättre. Jag hade gärna sett att både Stockholm och Göteborg blev lika flitiga bloggare som Malmö och att huvudsajten renodlade sin shoplösning.
På tal om SF och bloggar så borde väl SF ha en blogg? Jag kommer ihåg att de hade en frågespalt för en massa år sedan. Nu vet jag inte fullt ut vad som försiggår på SF men jag kan föreställa mig att de åker på diverse filmfestivaler som de hade kunnat skriva om.
