photo credit: MatHampson
Under de senaste veckorna har det uppstått en debatt om anonymitet i kommentarer på internet. Det började med att Walter Naeslund “outade” en “anonym” kommentator på sin blogg (dvs, på herr Naeslunds blogg). Det i sin tur ledde till en intressant diskussion om internet och anonymitet.
Vad sägs om att vi samanfattar en lång lista med alla som twittrar i Iran och skickar den till den Iranska regeringen?
Vad hade Alex gillat det? För en bätttre replik till Alex vansinne kolla här.
photo credit: quinn.anya
Jag brukar inte skriva om politik men nu i efterdyningarna av EU valet kan jag inte låta bli att komma med ett par snabba kommentarer.
Personval Det funkar. Helt fantastiskt. Nu har vi fått i svart på vitt att ett kryss i en rutan påverkar. Sen kan man tycka vad man vill om att en ny ung förmåga blir överkörd av en gammal räv. Per Gahrton och Bert Karlsson ingår i en för mig otippad allians och ryter till på flamebait sajten nummer ett. Själv är jag aldeles för dåligt insatt i KD för att kommentera för och nackdelar med deras olika kandidater. Men är inte ett angrepp på Alf ett angrepp på möjligheten att fritt välja vem man vill? Förhoppningsvis kommer detta att innebära att vi i framtiden kan rösta bort nån gammal träskalle och få in lite nytt blod.
Piratpartiet Ännu en seger för demokratin. Hade “gammelpartierna” varit mer lyhörda (dvs visat något annat än arrogans) när det blåste kallt runt FRA, IPRED och TPB rättegången så hade inte PP kommit in. Nu har svenska arbetslösa män höjt sin röst; de vill inte bli styrda av folk som inte begripersig på internet. För en gångs skull fanns det ett parti där man visste vad man skulle få om man la en röst.
Ett guldkorn från slutspurten av valet var när Len Melin kallade Piratpartiet för osynligt.
“De har inga valstugor.
De annonserar knappast.
De är inte med i tv:s debatter.
Ändå ser de ut att få med minst en, kanske två, ledamöter i EU-parlamentet.“
Ehhhh… ja ni kan fylla i själva vad jag tänker om det här.
Eller vafan, VAKNA Lena, det är år 2009. Varför skall jag stå och snacka med någon lokalförmåga i en faluröd friggebod på ett Stortorg någonstans när jag kan mejla till partiledare? Eller kommentera på hans blogg.
Jag säger som Håkan.
I mitt förra inlägg nämnde jag Adobes Sneek Peaks. DEn som var mest intressant var utan tvekan sneaken på vad som helt torrt kallas RTMFP vilket står för Real-Time Media Flow Protocol och är ett nytt sätt att sända video (och alla möjliga filer) över internet. Det tjusiga i sitt första utförande är att det möjliggjör peer-to-peer överföring av data mellan två Flashafiler, eller Flexfiler eller AIR applikationer för den delen. Innan var man tvungen att ha en dyr Flash Media Server som allt skickades via. Nu sköts bara själva handskakningen av en Media Server. Detta kommer dessutom Adobe att stå för med deras Stratus lösning.
Det som fick mig att klia mig på hakan var när utvecklaren visade nästa steg. Full multicast där bandbredsbelastningen delas av alla som tittar. Tänk bittorrent och ni är hyfsat rätt. Så vem som helst kan med andra ord sända till ett väldigt stort antal tittare utan att sänka sin uppkoppling.
Vem som helst kan saända realtids tv. Från sin dator och ganska snart sin mobil. Jag var nog lite påverkad av den allmäna halleluja stämningen för jag fick “Webben-kommer-demokratisera-världen” vibbar som jag inte fått sen Jonas Birgersson var hela Sveriges webbmessias. Tänk er hur rapporrteringen från upploppen i Aten hade sett ut om vem som helst med en 3G mobil kunde live-streama direkt från händelsernas centrum.
Nu är det inte helt hundra att Adobe någonsin kommer att tillåta att RTMFP används för multicasting. Jag kan bara gissa men jag tror att en avgörande anledning är det faktum att det förutom att leda världen rätt in i Shangri La går att använda till fullt krypterad fildelning. Jag tror inte Adobe vill gå i klinch med Hollywood.
