Jag var en av dem som tyckte Twitter verkade idiotiskt när jag först hörde talas om det. Mina första besök på Twitter.com gav mig intrycket att det mest handlade om saker i stil med “Grabbing a BLT for lunch”, “Boarding the Golden Rail In Zurich” etc. Ärligt talat… skaffa en blogg. (webben motsvarighet till “talk to the hand”). Men folk fortsatte snacka om twitter och jag höll ett halvt öga på vad som hände.
photo credit: gilichupak
Det måste vara lätt att jobba med PR i dagens samhälle. Publiken ligger ett klick bort och det är gratis att nå ut till milioner par ögon. Din reklamfilm kan ligga upp på internet i en evighet och det kostar dig inte ett korvöre. Med alla specialiserade forum och fansidor är det aldrig något problem att hitta rätt målgrupp, hur snäv den en är.
Webben är på väg tillbaks till sina rötter. I början var det omåttligt populärt med IRC, nu är det twitter. Skriv något och få ögonblicklig respons (då var det svar, nu är det retweets), dela med dig av länkar (då var det för att sökmotorer var hopplösa, nu för att det finns så vansinnigt mycket att välja mellan), träffa nya vänner från hela världen och ha det allmänt mysigt.
Det är kul att se hur tekniken betjänar ett sorts allmängiltigt mänskligt behov; att bilda stammar, dela med sig av kunskap och berätta skrönor kring lägerelden.
Visst, den semantiska weben är jättespännande och jag tror att den kommer att dyka upp förr eller senare. Men vad kommer den göra för ditt liv? Om du kunde säga till din dator att hämta relevant innehåll om någonting, vad hade du bett den fixa?
Vad sägs om att vi samanfattar en lång lista med alla som twittrar i Iran och skickar den till den Iranska regeringen?
Vad hade Alex gillat det? För en bätttre replik till Alex vansinne kolla här.
photo credit: Robert R Gigliotti, HQPrints.net
-Vad är meningen med Twitter ? hör jag allt oftare. Sanningen att säga så har jag frågat mig själv samma sak. Visst är det svårt att fatta när så oerhört mycket twittrande går i stil med:
I feel like my lap top time is infringing on my hang out it the garage time. -från Ashton Kutchners omåttligt populära feed.
Vad menar karln egentligen? Har han kommit fram till att det är roligare med internet än vad det är att stå på ett kallt cementgolv? Inte kan han utveckla heller. Kanske har han en samling gokarts som han kör runt i loopar och skjuter bakmonterade paintball gevär med? Men det får ju inte platts i ett tweet. Så vi får nöja oss med att veta at den gode Ashton spenderar mycket tid med lap top.
Så vad är meningen med twitter?
När jag började med internet så sa man att en av de fantastiksa sakerna med det var att media som traditionellt varit push (vi har en nyhet, lägg den först i Aktuellt sändningen klockan 21 och så kablar vi ut den till alla som ställer in sin TV aparat på vår frekvens just då) helt plöstligt blev pull (jag vill veta vad som händer i världen så jag går in på lite nyhetssajter och ser vad som hänt).
Men redan på den tiden insåg vi att det var lite problem med pull modellen. Det innebar att man var tvungen att gå in på massa sajter och se om de uppdaterats sedan man var där sist. Jag kommer ihåg att futurefarmers hade ett lite program man kunde ladda ner och som kollade efter uppdateringar åt en. Nuförtiden har varje site värd namnet ett RSS flöde man kan prenumerera på.
Pull och push blandas och den gamla modellen är väl snudd på utdaterad. Och det är där jag tycker att Twitter kommer in i bilden. Det finns många intressanta tweets att följa för den som vill få roliga länktips. Kombinerat med Tweetdeck så blir Twitter som en tv för folk som har tröttnat på tv. Man slår igång sin tweetdeck och då och då pingar det upp en rolig länk som man kan välja att klicka på eller ignorera.
Twitter, som tv fast internet.
